Helgen - Upp som en sol och ner som en pankaka

Inte så mycket hände i fredags förutom att jag och Maria var och lunchade på Café Unico. Unico är det bästa stället i stan att äta sallad på, man får nämligen välja precis vad man vill ha i salladen, Avocadokeson är ett måste. Annars tog jag det lugnt i fredags och inväntade med stor spänning lördagens korridorfest.

Fredagens passivitet berodde dels på studiemedlets frånvaro, och dels på en något obehaglig sedvänja som har uppstått på senare år. Under korridorfester på hemmaplan händer något med min normalt så pålitliga självbevarelsedrift. Det är svårt och inte minst pinsamt att redogöra för alla katastrofer som inträffat vid korridorfester hemma hos mig (därför tar vi det någon annan gång).
Men denna lördagens korridorfest skulle dock bli något av ett genombrott. Jag vaknade dagen efter utan någon form av ångest för vad jag gjort, tyvärr verkar mängden ångest vara omvänt proportionell mot min baksmälla. Det var otroligt att jag överhuvudtaget tog mig till lektionen på måndag morgon, och ett smärre mirakel att jag i mitt zombie liknande tillstånd lyckades rösta(dessutom på rätt parti). Denna baksmälla är också anledningen till den de senaste dagarna undermålig uppdaterings frekvens på bloggen. Jag ber om ursäkt för det.