Godmorgon cp!

Precis om det låter har just dagens "morgonstund" inte minsta spår av "guld i mun". Snarare en något bitter smak av ångest och ilska. Anledning till detta tillstånd kan spåra till att jag skulle ha haft föredragning på ett seminarium nu på morgonen. Tanken var att jag skulle göra en halvtaskigt föredragning och få en haltaskig men ändå gångbar poäng. Sagt och gjort så gick jag på drinkblandarafton igår och sedan vidare ut och festade. I nomala fall är inte detta något problem vad gäller att kunna framföra en halvtaskig föredragning dagen efter.

Jag vaknade i god tid, 2 timmar innan seminariet frisk, kry och utan något spår av baksmälla (konstigt nog). Jag började gå igenom mina anteckningar till föredragningen, gott så lång. Men jag fick en konstig klump i magen och kände att det inte alls var så kul. Det känns mig som en riktig idiot, det hade gått för långt. Jag skämdes över att jag tagit allt så lättvinligt. Bara tanken på att stå där framför klassen fick mig att må illa. Hur kan jag ta så lätt på allt frågade jag mig själv. Svaret blev inte så smickrande när jag ransakade mig själv. Jag gick inte på seminariet i morse.

Jag anser att jag har all rätt i världen att ta mina studier på det allvar jag för stunden anser vara motiverat. Den rätten innefattar därmed också en skylldighet att ta ansvar för konsekvenserna som drabbar mig. Tyvär är detta väldigt provocerande för en vissa i min omgivning. :/

På senaste tiden har annat än studier fått ta i anspråk väldigt mycket kraft som i annat fall skulle tas i anspråk av just mina studier (läs. jag har varit lite nere). Det känns nu som om jag har kommit till lite av en brytpunkt där jag faktiskt måste ta tag i saker som studier för att må bättre. Det känns på ett sätt väldigt skönt just nu även om jag har lite ångest och är riktigt förbannad och besviken på mig själv.

Betyg på morgonen: 1 av 10 riddare kring det runda bordet gömmer sig skamsen under bordet